Den första tiden

Föreningen SVEG:s första tid

1982 - Medverkan och filmdokumentering av utgrävningarna av Foteviksspärren. Året därpå kunde filmen "Vikingaskepp i Foteviken" visas för första gången.

1987 - Filmdokumentation av uppbyggnaden av vikingabyn i Hög vid Kävlinge, vilket pågick under hela året. Vi följde byggandet av de två grophusen och långhuset.

experimentell arkeologi, rekonstruktioner av hus miljöer och metoder var högaktuellt.

I samband med 25-årsjubileumet av utgrävningarna av de fem vikingaskeppen vid Skuldelev i Roskildefjorden, hade man samlat ett stort antal vikingaskeppsrepliker. dessa skulle segla genom Roskildefjorden till vikingamarknaden i Roskilde. Vi var där; filmade, seglade, rodde och levde vikingaliv. Resultatet blev den 25 minuter långa filmen "Vikingaskepp i Roskildefjorden".
De tre som lade grunden till SVEG: Björn, Birger och Jackie.

1988 - En mycket tidig och kall vårhelg bodde vi över i långhuset i Hög och var med vid järnframställningsförsöket, vilket resulterade i att järnet brann upp.

 

Första varma vårdagen, sittande i trädgården och filande på textmanus, beslöt vi oss för en expedition till det närbelägna Falsterbo Museum för att studera Falsterbobåten som ingen av oss sett sedan skoltiden.
Dess bedrövliga skick gjorde oss allvarligt bekymrade och en filmdokumentär i bästa Attenborough-stil planerades på ort och ställe. Denna propagandafilm skulle användas för att få myndigheterna att resa medel så att skeppsvraket kunde räddas ur sitt förfall.


Husvagnar SVEG I och SVEG II. Dessa expeditionsekipage gick dock ofta under namnen "Postvagnen" och "Citronen". Foto/copyright: Ej Angivet

Under sommaren målades husvagnarna gula och fick namnen SVEG I och SVEG II. Dessa expeditionsekipage gick dock ofta under namnen "Postvagnen" och "Citronen". En mindre båt inköptes för att vi skulle kunna bli vattenburna - den målades röd och fick beteckningen SVEG III. Dess jungfrufärd gick längs de förrädiska sandrevlarna utanför Skanör, där våra första marinarkeologiska undersökningar påbörjades detta år. Vi avsökte bottnen för att hitta vårt ankare som förargligt glidit ifrån oss. Än i denna dag ligger det dolt under sanden.
Innan sommaren gått över i höst rullade en expedition norrut mot Helge å och Skegrieborg. Ännu en gång skulle vi få pröva vår nya båts förträfflighet.Forskaren Anders Ödman hade bjudit in oss och en grupp sportdykare, vilka hade varit med vid Foteviksundersökningarna. Det blev ett glatt och trevligt återseende och vi sökte efter både brofundamenten i ån och efter pålspärrningarna runt borgen.

Under sena timmar smiddes också planer på fortsatta sökningarna efter vrak runt Falsterbonäset och på att undersöka Knösenvraket som påträffats redan 1982.
Filmen om Falsterbobåtens förfall var klar. Den visades för Vellinge kommun och mottogs mycket positivt. Man förstod att något måste göras för att rädda vraket. Det var då vi föreslog ett maritimt museum på Falsterbonäset, vilket man från kommunens sida tyckte var en bra idé. Nu var det "bara" frågan om formerna - även om kommunen välvilligt ställde upp så skulle det inte räcka med enbart idéella insatser.

1989 - Vid en eftersits efter årsmötet i Falsterbonäsets Museiförening med representanter för Malmö Sjöfartsmuseum framkom att det stora problemet med marinarkeologiska undersökningar kring Falsterbohalvön var avsaknaden av en flotte. Denne behövdes som en bas vid framtida undersökningar. Vi lovade att undersöka möjligheterna av att få låna ett sådant flytetyg.
Alla försök att hitta en adekvat flotte för ändamålet misslyckades emellertid. Då återstod enbart att ta saken i egna händer och vid ett möte med alla de som intresserat sig för marinarkeologin runt Näset beslöt de tolv enhälligt att gemensamt bygga en flotte. Sponsorraggning påbörjades - järnbalkar, flytdunkar, trämaterial, färg m.m. samlades upp på bakgården vid ScandVisions TV-studio i Malmö hamn (Björn Jakobsens arbetsplats). Flottbygget påbörjades.

De fyra flytpontonerna transporterades ner till Falsterbokanalen där den slutliga sammanfogningen av den 9 x 5 m stora flotten skedde. Dagen före industrisemestern skedde sjösättningen under pompa och ståt med närvarande press. De luftfyllda plasttankarna saknade fortfarande polyurutan, vilket innebar att när luften sakta gick ur tankarna var samtidigt flotten på väg mot havets botten. En snabb bragdinsats av samtliga (nu 50) medlemmar i SVEG gjordes och flotten drogs in på grunt vatten. Därmed gick luften också tillfälligtvis ur projektet och alla åkte på semester.

Fyra män och en kvinna skulle den sommaren paddla från Travemünde till Trelleborg i en stockbåt. Expeditionsledare var Bengt Fredriksson från Forntidsbyn i Frostavallen och i besättningen ingick SVEG-medlemmar.
Som följebil blev Björns nyinköpta husbil (husvagnen hade fått ge vika) en viktig sambandscentral. Hela resan dokumenterades på video. Sista delen av färden kunde ha slutat illa. Stockbåten var försvunnen på öppet hav mellan Stevns klint och Falsterbo fyr. Strax innan skymningen föll siktades dock den tomma stockbåten längst ut på Måkläppen. Inte förrän mörkret väl hade fallit dök besättningen upp efter ett strandhugg på den lokala pizzerian.

Semestern var slut. Månklädda män fyllde flottens tankar med polyuretan. Nu flöt hon. Flotten försågs med durk, hytt och reling. Till dopet, som förrättades av flottens gudmor länsantikvarie Carin Bunte, hade också andra eminenta gäster inbjudits: kommunalrådet Göran Holm från Vellinge kommun, museichefen Per Ragnarsson från Sjöfartsmuséet i Malmö, museichefen Stellan Carlson från Falsterbos Museum samt en stor skara marinarkeologiska entusiaster, lokalbefolkning och föreningsmedlemmar. Allt inramat av Vellinge musikkår och Kungliga Flottan.
Även om hösten redan inträtt var alla otåliga på att få flotten i aktion. Med marinens och Iernes fiskebåts hjälp bogserades hon in till Foteviken och ankrades upp. Cirkeln var sluten. - Vi saknade dock en viktig komponent - en dykbåt. Vid Falsterbokanalen låg en uttjänt oljebekämpningspråm. Kustbevakningen ställde givmilt upp och donerade den till oss. Pråmen drogs in till Malmö och så hade Björn ännu en gång ordnat sysselsättning till SVEGs medlemmar under helger och kvällar.

1990 - Vikingautställning i Malmö och Florens. Radarparet Björn och Birger skulle här tillsammans med dåvarande chefen för Stadsmuseet Sven Rosborn (nu vetenskapligt ansvarig på Fotevikens museum) producera ett dramatiskt bildspel om vikingarnas liv och leverne. - Mottagandet i Florens blev en succé.
När våren kom drogs flotten och alla båtar samman nere i Falsterbokanalen. Vårrustningen kunde börja. Dykbåten blev försedd med en sponsrad 70-hästars Johnsonmotor och sökningen efter vrak kring Falsterbohalvön kunde påbörjas.
Vi deltog detta år i projektet "Skåne Runt", en inventering av maritima lämningar runt den skånska kusten, initierat av "Institutet för Kulturforskning". Vår del var att i samverkan med de lärde från Lund, med georadarns hjälp söka efter det forna Falsterbos stadskärna, idag dolt under tio meter flygsand.
Resultatet blev efter mycket slit och släp i sommarhettan tillfredsställande. Under sommaren gjordes en expedition till Eketorp på Öland för att studera hur man där byggde upp en rekonstruktion av ett hus i skiftesverk.
Vid arkeologiska utgrävningen i Trelleborg frilades spåren efter en Trelleborg. Tidigare har fyra sådana borgar från Harald Blåtands tid påträffats i Danmark. Hela utgrävningen dokumenterades av Björn Jakobsen på ett unikt sätt under flera år på video.


Nu stod föreningen SVEG rustade att på allvar börja sin undersökande verksamhet. Vilket vrakfynd skulle vi först undersöka? Sent på hösten begav vi oss ut med Iernes fiskebåt för att leta upp Knösenvraket, som 1986 varit föremål för en mindre undersökning. Flera timmars idogt letande gav till slu resultat - Knösenvraket var återfunnet. Beslut togs att här skulle vår huvudinsats under de följande åren läggas. Snart skulle emellertid det unika fyndet av Skanörskoggen komma att uppta vår mesta tid.